Moderna keramiska plattor är normalt i det närmaste helt underhållsfria och väldigt lätta att rengöra. Det gäller inte minst plattor som är glaserade eller av typen oglaserad granitkeramik.


Det finns dock plattor som behöver ytbehandlas för att bli lättare att kontinuerligt hålla samt för att få en djupare och vackrare lyster. Vi talar då om t.ex. sjösten, gul eller röd terrakotta, vissa våtpressade oglaserade plattor osv. Den här typen av plattor har det gemensamt att de är relativt porösa i materialet, har en hög vattenabsorption och kan därmed i obehandlat tillstånd vara svårare att underhålla och rengöra.


Vi erbjuder Dig enkla och effektiva behandlingsprogram för dessa typer av plattor och Du kan här nedan ta del av anvisningar för det.


Klicka här så får du skötselanvisningar för kakel och klinkers i PDF format


Keramik idag

Dagens keramik är ett högteknologiskt material med en nästan lika snabb utveckling som går att återfinn inom t.ex. området för datorer. Kan nämnas att de hårdaste förekommande borrarna idag är keramiska, att hela den svarta undersidan på de amerikanska rymdskyttlarna är ett keramiskt material, de extremt hårda höljena på de mest djupgående undervattensfarkoster är av keramik, hårt ansatta delar av moderna stridsvagnar ofta är av ett keramiskt material, moderna cykelramar och skottsäkra skyddsvästar har ofta viktiga inslag av keramiskt material osv.


Estetiskt

Estetik är inget som kan avspeglas i diagram och siffror men vi vet att människor uppskattar och tar mer hand om de miljöer och utrymmen som inte gradvis förfaller och slits ned. Keramiska plattor är ett vackert naturmaterial som bara blir mer och mer tilltalande med tiden. Varje enskild platta är en egen individ och med sina mjuka och naturliga färgskiftningar skapar de en harmonisk känsla åt varje utrymme.


Slitstarkt

Det finns referenser på keramiska plattor på golv och gator som är tusentals år gamla. Det enda material som kan mäta sig med klinkerplattor är de hårdaste typerna av natursten såsom granit och gnejs.
Med moderna produktionsmetoder och optimering av de ingående råvarorna är det numera även möjligt att tillverka glaserade plattor som lämpar sig väl hårt trafikerade och tungt belastade miljöer och utrymmen. Kakel, klinker och mosaik har normalt sett en längre livslängd än huset i vilket de är monterade i.


Kemikalieresistent

När det gäller tålighet mot kemikalier måste golv- och väggmaterialen klara både själva kemikalierna och de starka rengöringsmedel som krävs för att få bort det. Keramiska plattor klarar de absolut mesta förekommande kemikalierna utan någon som helst inverkan. Det är av detta skäl som vi så ofta återfinner kakel- och klinkerplattor som beklädnadsmaterial bl.a. inom hantering av livsmedel, läkemedels- och kemikalieindustrin.


Hygieniskt

Det finns inget beklädnadsmaterial som är så underhållsfritt och lätt att rengöra som keramiska plattor. Den helt täta ytan i kakel, klinker och mosaik gör att smuts, bakterier och mögelsporer inte kan fästa eller tränga in i materialet. Då ytan på glaserade plattor är enormt lätt att rengöra behövs det normalt inte något starkt rengöringsmedel och även om det skulle krävas det så tar plattan ingen skada av det. När folk ska köpa ny WC-stol, handfat eller ny servis till köket så är nog det givna svaret för de flesta att de skall vara gjorda av glaserad keramik, dvs. porslin. Vi är nog alla på klara med att det enda material som åratal av användning fortfarande är vackert och hygieniskt är just glaserad keramik. De mesta produkter som är plastbaserade brukar beskrivas som ”billigt och praktiskt” men vem skulle idag t.ex. vilja montera in en WC-stol gjord av plast hemma? Samma argument beträffande valet av beklädnadsmaterial torde också gälla när folk t.ex. väljer mellan en plastmatta och klinker.


Livslängd

Det är inte för intet som keramik ibland kallas för ”Världens äldsta av människan tillverkade byggnadsmaterial”. För arkeologer fungerar rester av keramik vid utgrävningar som de första tecknen på mänsklig civilisation. Vi som säljer kakel, klinker och mosaik kan vara stolta när det gäller livslängden på de produkter vi säljer. I försäkringsbolagens manualer för värdeavskrivningar så ligger kakel och klinker i topp när det gäller att behålla sitt värde genom åren. En försäkringstagare får ut 0 Kr för en plastmatta som är 10 år eller äldre vid en ev. skada. För väggar och golv med kakel och klinker påbörjas en värdeminskning från år 25 och framåt. Först efter 40 år är värdeminskningen nere på 0 Kr för kakel och klinker enligt försäkringsbolagen.


Obrännbart

Keramiska plattor brinner inte, leder inte branden vidare till andra material, avger inte några farliga gaser vid eldsvåda och får inte fula svarta märken av t.ex. cigarettglöd. När t.ex. plastmattor innehållandes PVC (Ployvinylclorid) brinner bildas saltsyra och andra fria klorider som är direkt livsfarlig för människor samt angriper metaller, maskiner osv. som bl.a. får svåra rostskador som följd.


Lagrar värme

Det är och har varit under flera år ett stort intresse för golvvärme som energi- och värmekälla och på så sätt få ner totalkostnaderna på uppvärmningen av hus. På värmegolv är keramiska plattor det oslagbart mest optimala beklädnadsmaterialet. Erfarenheter i 100-tals år av kakelugnar bekräftar detta med keramikens sätt att bibehålla, leda och lagra värme.


Alstrar inte statisk elektricitet

Alla vet hur obehagligt det känns att få en "stöt" när man tar på saker eller personer. Den statiska elektriciteten som alstras i t.ex. syntetiska heltäckningsmattor skapar ett stort obehag och ovälkomna överraskningar. Inom yrkesmedicinska kretsar diskuteras det livligt om statiskt laddad miljö som kan vara orsaken till svårare besvär som huvudvärk, illamående och nervositet. Det är ett problem vi inte har med keramiska plattor.


Färgbeständigt

Kakel, klinker och mosaik är ett av få byggnads- och beklädnadsmaterial som bibehåller sin färg och lyster år efter år. Varken ultravioletta strålar, syror, alkalier eller lösningsmedel får keramiska plattor att blekna.


Miljövänligt

Vi som marknadsför och levererar kakel, klinker och mosaik har definitivt inget att skämmas för när det gäller bygg- och inredningsmaterialens inverkan på människor och miljö vid produktion, montering, användandet, rivning och sophantering. Keramiska plattor är i särklass bland de mest miljövänliga byggnadsmaterialen som återfinns på en byggarbetsplats eller i ett hem. En kakelplattas emitteringsvärde går t.ex. knappt att mäta i moderna laboratorium, så lite avger plattan i luften under tiden för användning. Det är inget som helst problem att återanvända eller återvinna keramiska plattor. Inget av de ingående råvarorna i kakel, klinker och klinker finns upptagna på kemikalieinspektionens reservationslistor.


Produktförklaringar

Vi ska här lite kortfattat förklara vad som ligger några av de uttryck för vissa typer produkter som används på marknaden och inom vårt företag.


Kakelplattor

Tvångångsbrända och glaserade keramiska plattor för väggar inomhus. Poröst lergods med relativt hög vattenabsorption. Kakelplattor skall ej monteras i pooler.


Klinkerplattor

Engångsbrända, oglaserade eller glaserade keramiska plattor för såväl golv som väggar. Lergodset är tätt och har en låg vattenabsorption. Vissa klinkerplattor kan vara frostbeständiga och lämpa sig för montering utomhus och i pooler.


Mosaik

Små keramik-, glas- eller emaljbaserade plattor som är limmade på glasfiber- alt. pappersark. Mosaik är i de flesta fall väl lämpade för att även monteras utomhus och i pooler.


Granitkeramik

Ett uttryck för engångsbrända, tätsintrade och hårda golvplattor med en extremt låg vattenabsorption. Traditionellt är den här typen av plattor oglaserade men de senaste åren finns det även med glaserade varianter av den s.k. granitkeramiken. Granitkeramik är frostbeständiga och kan monteras utomhus. Även om ordet för naturstenen Granit finns med i detta produktnamn så har materialet inget som helst att göra med natursten, det är helt och hållet en keramisk produkt.


Sjösten

Den s.k. sjöstenen är antikbehandlad natursten och har inget med keramiska plattor att göra.
Den sedvanliga tekniken att framställa sjösten är att stenförädlande företag låter kapa ner natursten i plattor om 10x10x2,5 cm för att sedan kantstöta och nöta dem i en stentumlare. Ibland tillförs i stentumlaren lite kvartssand, vatten, syra etc. för att hjälpa till att framställa en rustik karaktär i naturstenen.


Terracotta

Kort förklarat så är terracotta den mest traditionella typen av golvplattan. I princip är terracotta en rustik slutprodukt av en tämligen enkel lerstruktur och bränningsteknik. Terracotta är normalt oglaserad, extremt porös i sin lerkropp och kan vara lite komplicerad att underhålla och rengöra utan erforderlig behandling.


Keramiska plattor, råmaterial

Lera är den stora beståndsdelen i kakel- och klinkerplattor. Leran är oftast ett sediment med en kornstorlek på 0,001-0,02 mm och den huvudsakliga beståndsdelen i lera är aluminiumsilikat. Det är ovanligt att leran i naturligt tillstånd direkt kan användas till produktion av keramiska plattor. I regel blandas flera olika slags typer av leror samt att man tillsätter annat material såsom t.ex. Feltspat, sand, kalk, pulvriserad keramik osv. Beroende på vilken lertyp som används så får plattorna efter bränning olika kulörer. Någon lera är rödbrännande medan andra är gul- eller vitbrännande. För att erhålla olika kulörer på icke glaserade plattor tillsätts olika färggivande ämnen, i regel olika slags pigmenterande metalloxider, i lerblandningen innan plattorna bränns.

Normalt är det så att färdiga kakel- och klinkerplattor med ett rödbrun lerkropp (biskvi) är baserade på en lertyp med en hög järnhalt i sig. Kakelplattor med en lerkropp som är vitfärgad är normalt baserad på en typ av lera som har en hög kalkhalt i sig.

Mer moderna torrpressade keramiska plattor är tätsintrade och har en gråvit lerkropp där basen i utgörs av lertypen Kaolin. Kaolin är traditionellt en typ av lera som porslinsindustrin använt använt sig av under lång men som numera även är den mest förekommande i tillverkning av kakel- och klinkerplattor. Kaolinleran har den egenskapen att den går att under en väldigt kort ugnstid går att bränna på väldigt höga temperaturer. Den egenskapen innebär kortare produktionstider och hårdare plattor med fler användningsområden.


Glasyr och glasering

Glasyr påföres på keramiska plattor för att ge färg, skapa mönster, dekorera och skapa en matt eller blank yta. Glasyr består av en ler- och mineralbaserad uppslamning med en låg smältpunkt med tillsatser av färggivande metall- alt. mineraloxider.

Vi på Kakelspecialisten har sett över vårt sortiment och tagit bort glaserade plattor som innehåller starka röda eller gröna glasyrer som innehåller tungmetaller (Kadmium). Detta är genomfört av miljömässiga skäl då Kadmium kan vara skadligt för såväl hälsa och miljö vid produktion och vid den efterkommande sophanteringen vid rivning.

Vid produktion av glaserade kakel- och klinkerplattor ligger plattorna på ett rullande band och passerar genom en ridå av rinnande glasyr, alt. att glasyren stänks eller sprutas på plattorna, innan de går in i ugnen för bränning.

Glasyrens kemikalieresistens, slitagemotstånd och lätta städbarhet är de viktigaste argumenten för glaserade plattor, både för vägg och golv.


Bränning av plattor

Vid modern tillverkning av kakel- och klinkerplattor så stapplas de pressade och obrända lerkropparna på vagnar (våtpressade plattor) eller på ett löpande band (torrpressade plattor) innan de passerar genom en 40 till 80 meter lång ugn.

Ugnarna har en maxtemperatur på mellan 1100-1300º C och genomloppstiden (brännings- och avsvalningstiden) varierar mellan c:a 1-12 timmar. Bränningstiden varierar beroende på produkt, lertyp och tillverkningsmetod.



Produktionsmetoder

Keramiska golv- och väggplattor blir tillverkade i fem huvudtyper av produktionsmetoder

Våtpressade plattor
Torrpressade plattor
Gjutna plattor
Tvångångsbrända plattor (Bicottura)
Engångsbrända plattor (Monocottura)

Våtpressade plattor (Grupp A, SS-EN ISO 87 Byggkeramiska Plattor)

Typiska våtpressade är företrädesvis golvplattor och av typen s.k. oglaserad rustikklinker.
Lerblandningen har ett jämförbart högt vatteninnehåll om c:a 15-20%. Blandningen blir pressad genom ett munstycke med önskad form, tjocklek och bredd. Den långa våtpressade plattsträngen av lera för att sedan bli kapad i önskad längd. Därefter torkas råmaterialet till ett vatteninnehåll på 4-6% för de går till bränning.

Max-temperaturen i ugnen vid bränning av våtpressade plattor är ungefär 1200º C och tiden för bränning i ugnen är 4-6 timmar.

Eventuell glasering av våtpressade plattor sker vanligtvis efter torkning men före bränningen. Undantag gäller för speciellt färgintensiva glasyrer som inte tål bränning i höga temperaturer.

Sådana plattor blir först brända och därefter glaserade för att sedan brännas igen i en lägre temperatur. Våtpressade plattor får pga. lerblandningens höga fuktinnehåll och struktur större dimensionsvariationer än t.ex. torrpressade plattor. Vid montering av våtpressade plattor avhjälps dessa dimensionsvariationer i regel genom att lägga plattorna med större fogavstånd. Då våtpressade plattor har en tendens att vara något längre i "rillornas" längdriktning på plattans baksida ska plattorna läggas med "rillorna" åt samma håll vid montering.


Torrpressade plattor (Grupp B, SS-EN 87 Byggkeramiska Plattor)

Att tillverka keramiska mosaiker, kakel- och klinkerplattor enligt metoden om torrpressning är idag den absolut mest förekommande metoden. I princip alla typer av keramiska plattor som idag finns på marknaden är tillverkade på detta sätt.
Torrpressade produceras genom att den önskade lertypen och dess tillsatser, ev. färggivande mineral- och/eller metalloxider, blandas med vatten för att sedan malas tillsammans. Lerblandningen torkas därefter till ett pulver med ett fuktinnehåll om endast 2-4 %. Leran pressas sedan under ett högt tryck, 30-40 N/mm², i formar enligt önskat format, storlek och ev. ytstruktur. En ytterliggare och kortare torkningsprocess äger sedan rum för att få bort den sista delen av fukt i materialet innan bränning. För de torrpressade plattor som ska glaseras sker glaseringen nu innan bränningen. Lerkropparna rullar sedan in i ugnen för att brännas under 1-2 timmar i en temperatur om ungefär max 1100-1200º C.
Torrpressade plattor får normalt sett skarpare kanter, om inte plattans önskade utseende kräver annat, än vad t.ex. våtpressade plattor får. Det låga fuktinnehållet och lerblandningens struktur bidrar till att endast en liten krympning uppstår vid bränning och därmed erhålls mer exakta tillverkningsmått.


Gjutna plattor

Gjutning av lerkroppar för att sedan brännas i ugn är en tillverkningsmetod som väldigt sällan förekommer idag. Metoden innebär att en lerblandning med en hög halt av vatteninnehåll fylls i speciella formar för att sedan torkas och brännas.


Tvångångsbrända plattor (Bicottura)

Att bränna plattor två gånger förekommer numera i princip bara vid tillverkning av konventionella kakelplattor för vägg. Tvågångsbränning av plattor är det klassiska sättet att tillverka kakelplattor på men det är produktionsmetod som sakteliga är på väg att gå ur tiden. Detta då den kräver att plattorna bränns två gånger och på så sätt mycket mer energikrävande och det tar relativt sett lång tid mellan blandning av lera till färdig platta.

Efter att lerblandningen formats och torrpressats i ett pressvektyg till önskat format bränns den oglaserade lerkroppen i en temperatur om ungefär 1000-1100º C. Sedan får den stå och svalna av i 4-8 timmar. Den första bränningen kallas ibland för "skröjbränning" och med den har man fått fram en "biskviplatta", i produktionsländerna kallad "body".

Precis innan glasering av "biskvin" påbörjas sprutas ett tunt lager med en mineralisk vätska som fungerar likt en vidhäftningsprimer. Den påföres för att erhålla en fördjupad vidhäftning mellan "biskvin" och den stundande glaseringen. På så sätt förhindras risken att det uppstår en skiktning mellan glasyr och "biskvin" när den färdiga plattan senare efter montering skall utsättas för fukt som kommer och går samt vid stora variationer av värme och kyla.

Själva glaseringen kan sedan gå till på flera sätt. Det mest vanliga är dock att "biskvin" på rullande cylindrar passerar genom en slöjridå av flytande glasyr. Det kan ske i flera omgångar mellan olika slags sceentryck, dekoreringar och färggivningar av plattan. Ett annat och mindre förekommande sätt är att glasyren sprayas på "biskvin".
När glasyrslamman och ev. dekorering är påförd på "biskvin" så rullar plattorna in ugnen för att brännas ännu en gång och denna gång oftast vid en något lägre temperatur än vid tillverkningen av "biskvin". Tvågångsbrända plattor är ofta uppbyggda på en något porösare lertyp än de engångsbrända plattorna. De har därför en relativt hög vattenabsorption, 6-12 viktprocent, och är endast avsedda för att bekläda väggar inomhus.


Engångsbrända plattor (Monocottura)

Tillvägagångssättet för att producera "biskvin" innan bränning genom engångsbränning är precis som det beskrivs under rubriken "Torrpressade plattor". I pressverktygen formas plattorna exakt i format, tjocklek och struktur.

Efter pressning av plattor som inte ska glaseras, i regel s.k. granitkeramik, rullar "biskvin" direkt till ugnen för sin enda bränning.

Plattor som ska glaseras går från pressningen till glasering, mönstergivning och ev. dekorering, helt enligt den process som finns återgiven i texten om glasering under rubriken "Tvågångsbränning". Därefter rullar de nu glaserade plattorna in i ugnen för att brännas sin enda gång i en maxtemperatur om ungefär 1100-1200º C. Genomgångstiden i ugnen för engångsbrända plattor är c:a 1-2 timmar.

Den vanligaste och viktigaste leringridiensen i engångsbrända plattor är den s.k. Kaolinleran. Kaolin ger "biskvin" dess karaktäristiska gråvita färgton och gör att plattorna kan brännas vid högre temperatur och under en kortare tid som medverkar till att slutprodukten blir en hård keramisk platta med en väldigt låg vattenabsorption.

Vattenabsorptionen på moderna engångsbrända plattor ligger på så låga värden som 0,05-3,0 viktprocent. Det kräver i sin tur att polymerförstärkta fäst- och fogmedel (flexbruk och flexfog) och något mer avancerade verktyg måste användas vid montering av plattorna.